Jag satt och funderade i min ensamhet påvägen hem idag från skolan och kom verkligen fram till något. Man måste uppskatta det man har. Så länge man inte bor i ett svältande land eller har andra riktigt allvarliga problem så ska man vara glad för det man har. Jag har många underbara vänner, har en underbar familj som bryr sig om mig och gör nästan allt för mig. Jag känner inte att jag uppskattar mina föräldrar som jag borde... Min mamma och jag har aldrig riktigt kommit bra överrens. Jag mår så dåligt varje gång jag tänker på när jag någon gång sårat henne och gjort henne ledsen. Hon gör allt för mig verkligen och alla gånger jag tycker hon är för tjatig eller så, så ska jag alltid tänka på att hon gör det endast för att hon bryr sig om mig. oj, gud vad jag är djup och öppen just nu men jag kände för att skriva av mig.

Tänk på det alla. När ni känner att fan vad jobbig mamma/pappa är just nu, tänk på att det är eran förälder och dom skulle göra allt för att ni ska ha det bra. Samma gäller med vänner, ta dom aldrig för givet, man vet aldrig när det är för sent...

//cattis